Från andra sidan staketet på Gelleråsen eller en racerapport inifrån depån ur en betraktares synvinkel

Återigen en rapport från en i support teamet, Nicklas.

Precis som inför Knutstorp packades bilen med massor med saker som ska med.  Den här gången var det dock några extra saker som skulle med.  Kylskåpet som stod på lagret behövde göra något annat än att samla damm samt att skinnställ, hjälm och motorcykel skulle med eftersom jag inte visste om jag skulle åka tillbaka hem innan det var dags att återvända till Gelleråsen för MCE:s bandag.  Den här gången packades hörselkåporna från Clas Ohlson så att jag verkligen skulle ha dem med ute vid banan.

Den här gången skulle vi ha en depåbox vilket gjorde att jag inte behövde ställa upp tältet, dessutom hade Peter ställt upp sitt jättetält och Laila och Jåke hade ställt upp sitt så vi hade tältyta så det räckte om det skulle komma blött uppifrån.  Depåboxen arrangerades så som vi ville ha den, inklusive kylskåpet som snabbt fylldes med mat och dryck samt att vi hälsade på våra depågrannar de snabba grabbarna i Team Antikrundan.  Inte för inte så kände man sig lite malplacerad när man tittade på tankutrustningen och alla spara tid och åka fort grejer dem ordnat på hojen…

När boxen var fylld så drog vi oss tillbaka till tälten för en bit mat och lite ”taktiksnack” (läs skitsnack och ha kul).  När maten var färdig gick var och en till sitt för några timmars sömn inför den stora dagen.  Frukost intogs, nödvändiga besök gjordes och förarmötet besöktes.  På förarmötet fick vi reda på att vi INTE skulle få använda boxarna under dagen.  När den första förvåningen lagt sig fick vi veta att anledningen till det skulle vara för att vi inte skulle kunna byta istället för att reparera hoj utan att raceledningen fick reda på det eftersom det hade hänt förut.  Förvåningsnivån ökade snarare än minskade utav det svaret då vi i stafett konstant byter hojar under dagen, men även eftersom det är länge sedan Gelleråsen arrangerade ett endurancelopp.  Förvisso skulle enduranceteamen kunna ha en extra hoj undanstoppad i boxen som ett hemligt vapen utifall en krasch förstör tävlingshojen så det var bara att acceptera läget och flytta ut alla hojar ur boxen och ställa upp ett tält utanför.

Tankrutinen var också annorlunda då man hade delat upp stafett på ett ställe och endurance på ett annat samt att det bara fanns 4 tankstationer som alla stafett-team skulle dela på, men då vi inte har så bråttom under tankningen så skulle det nog lösa sig.  Vi slapp i alla fall fundera över hur dem tänkte använda blåflaggan…

Tältet restes och flyttades och flyttades igen, mattorna lades ut, hojarna ställdes på plats, funderingar över om det skulle bytas till regndäck eller om däcksvärmarna skulle träs på.  Molnen gav inte tillräckligt med information så det blev lite av en gissningslek i fler tält än vårt.  Tävlingen startade och hysterin med vädret fortsatte då det ibland kom lite blött uppifrån och sedan så kom det, på riktigt.  Regnet vräkte ner och alla som inte hade något regnskydd togs sig skyndsamt in under tak.  Inte nog med att det vräkte ner utan det började blåsa lite så även om motorcykeln stod under tak blev den ändå blöt.  Vi satte upp en vägg på tältet som skydd mot sidledesregnet, raceledningen fick säga vad dem ville, så vi kunde byta till regndäck något så när skyddade samt att föraren slapp sätta sig på en dyngsur cykel.

Jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg speciellt mycket av racet annat än att det tittades mycket på himlen, togs skydd från antingen regnet eller solen och byttes däck.  Vi blev rätt duktiga på att byta däck till slut då det blev några byten…  Solen valde till slut att driva bort regnet så att sista timmarna av racet kunde avslutas i strålande sol.  Någon gång under racet hade Jåke hittat snabbknappen och satt ett nytt personbästa rekord vilket både han och vi gladdes åt, även om Jåke nog hade velat ha en lite snabbare tid…  (1:12.994 är fortfarande en 12:a Jåke 😉 )  Med mindre än 1 timme kvar skickades Laila ut för att köra en stint och sedan skulle Jåke köra sista stinten.  Som brukligt så såg alla mer eller mindre slitna ut så nät Laila signalerade att hon ville in grimaserade Jåke lite då hans kropp tyckte att det var lite långt kvar till målflaggan.  Förslaget om att dela upp tiden mellan Jåke och Peter förkastades, Jåke hade bestämt sig för att köra sista stinten och därmed basta.

Laila kommer in, transpondern flyttas och Jåke rullar iväg.  Närmast sörjande samlades ute vid depåmuren för att följa händelserna den sista halvtimmen, föga anade vi att Jåke så här sent i matchen skulle plocka fram inte 1 utan 2 ess ur leken och sänka sitt personbästa ytterligare 2 gånger innan dagen var till ända.  Efter nästan 6 timmars nötande, ett antal däcksbyten senare och med 6 varv kvar att köra sattes 1:12.892 som den nya tiden att slå i Team R2D2 runt Gelleråsen.

Racet var över och Parc Fermé var avklarad, hojen parkerad i tältet och gratulationerna till nya personbästa rekord utdelade, tanken på mat dykt upp och någonstans där gick det snett för jag insåg att jag inte tagit med mig tillräckligt mycket kläder för att stanna kvar resten av veckan och hjälpa till när Jåke skulle köra Rookie 1000.  Jag som bara hade tänkt stanna en liten stund?  Det löjligaste är att jag hade tagit med mig tillräckligt av allt utom t-shirts…  Tillgången på barnförbjudna drycker hade dessutom sinat så en shoppingrunda under Fredagen planerades och det bestämdes att mat, tändare, dryck, bensin och kläder skulle införskaffas.

Depåboxen skulle tömmas då vi enbart hade tillgång till den under enduranceracet och Peter som skulle vidare på andra äventyr fick också lite hjälp att packa ihop.  Jag flyttade min bil från depåboxen upp till Laila och Jåkes bil och tält där vi ställde upp depåtält version 2, R2D2 Rookie 1000 edition.  Åke och jag fick i uppdrag att fylla upp de uttömda depåerna och vi fick en alldeles utomordentlig vägbeskrivning av Laila, (som ingen av oss kom ihåg) men vi hade i alla fall ett hum om i vilken ungefärlig riktning vi skulle färdas och Karlskoga är trots allt inte så stort.

Allt gick bra ända tills vi fick ett meddelande om att vi glömt soppadunken…  Jaha, bara att vända om i ogjort ärende och hämta upp plåtburken.  På’t igen och leta rätt på centrumet som enligt instruktion skulle innehålla allt utom bensin.  Dressman hittades och tömdes på en lagom mängd artiklar, likaså Systembolaget och Willys.  Nästa stopp var Statoil där plåtburken skulle fyllas med lämplig mängd av pressade dinosaurier.  Soppadunken placerades vid tankstationen, maten ställdes in i kylen och ordningen var återställd.  Uppdrag utfört.

Lördagen kom med strålande solsken, väldigt olikt det väder som just nu trummar mot mitt fönster och den åska som mullrar där ute.  Tidschemat för dagen var väldigt avslappnat då vi hade ungefär 4 timmar på oss att förbereda hojen inför Rookie 1000 kvalet och sedan vänta till klockan 17 innan det var dags för race.  Startruta 21 (av 23) och ännu ett personbästa 1:12.844 blev resultatet av kvalet.  Racet inleddes lite avvaktande, men en sen inbromsning med efterföljande omkörning på insidan i hårnålen av en gammal arbetskollega till mig satte en annan ton.

På sista varvet slog Jåke till med 1:12.606 vilket hade varit en riktigt bra tid om han inte på 3:e varvet satte nytt PB med 1:11.977!  Faktum är att SAMTLIGA varv utom 2:a varvet var snabbare än tidigare personbästa..!  Det enda som inte riktigt gick som planerat var att köra om Lasse och klappa på kutsen, men det kommer ju ett race till så…

Söndagens schema var lika avslappnat som Lördagens schema var, kvalkörning mitt på dagen och racestart ca kl.17.  Kvalet blev inte riktigt så bra som vi trott även om kvaltiden blev bättre (Jåke levererar stadiga 1:12-tider även när det inte riktigt stämmer!), förmodligen ett resultat av väderlek och många körtimmar.  Trots att kvaltiden blev bättre så blev startplatsen samma då alla gjorde bättre resultat än dagen innan, lite märkligt eftersom det börjat blåsa ordentligt och förutom att vindbyarna försvårade körningen så kylde det ner däcken både under körning och i depå med däcksvärmarna monterade.

På grund av de ändrade väderförhållandena från dagen innan sveptes däck och däcksvärmare in samt att lufttrycket justerades för att bättre passa förhållandena ute på banan.  Väderförhållandena gjorde att vi rev ner väggarna på tälten innan tälten blåste iväg eller sönder.  Tyvärr gjorde det att vi fick mindre skydd från vinden, men hellre det än att tälten skulle gå sönder.  Som en bonus så dök det upp en intressant R1:a som var till salu, så en del av eftermiddagen spenderades med att inspektera och diskutera för och nackdelar mm.  Den som lever får se om Laila blir med R1:a innan säsongen tar slut eller om Rakel förblir racepreppad.

Efter att vi tittat klart på Superbikeracet var det dags att leta sig tillbaka till tältet för att se om det fanns något att åtgärda innan det var dags för race.  När det blev dags för race gick Laila ut till fast lane för att hålla koll på när utsläppet öppnade så att vi kunde ha däcksvärmarna på så länge som möjligt.  Tyvärr fallerade planen på att köra om Lasse och klappa på kutsen även denna gång, men efter att Lasse bromsat på sig i Trösen så låg han i alla fall efter.  Några varv senare hade Lasse lyckats jaga ikapp Jåke och uppe i Eje’s bromsade han sig förbi och fick till en riktigt snabb utgång.  Karma jobbar lite olika från gång till gång och den här gången slog karma till direkt efter att Lasse klappat på kutsen.  Vurpan såg rätt spektakulär ut ifrån depån med vilt krängande/studsande hoj med enbart framhjulet i backen innan den och Lasse åkte i backen.  Tack och lov utan personskador så när som  på blåmärken och möjligtvis ett stukat ego.  Efter det hände inte så mycket mer än att när det var 2 varv kvar kom Jåke ikapp framför som hade börjat tröttna och på sista varvet kroknade han helt, men tyvärr räckte inte tiden till för att komma om även om Jåke laddade ordentligt i depåkurvan och skulle kommit om senast i Trösen om inte en målflagga kommit i vägen.

Tältläger version 2, Team R2D2 Rookie 1000 edition började packas ihop redan under dagen så det var inte jättemycket att plocka ihop, men det tog ändå en bra stund att få allting på plats i bilen.  När fordonen var packade gick vi en vända i depån för att säga hej då till vänner och bekanta både nya och gamla.  Jag hade ursprungligen inte tänkt stanna så här länge eftersom jag skall vara tillbaka redan nu på Onsdag, men att ett impulsivt beslut att stanna skulle bli så här kul det trodde jag aldrig.

Grattis än en gång till alla personbästa rekord som sattes under dessa dagar och tack för den här gången och väl mött på Falkenberg!  (om vi inte ses redan nu på Onsdag…)

spacer