Rapport från försäsongsträning

Teamet bestämde i vintras att vi skulle ha en försäsongsträning i år. Tre dagars körning med Bike Promotion på Autodrom Most bokades i början på året.

Veckorna innan avfärd började saker att strula. Jåkes koppling kopplar inte ur och trots otal rivningar och konsultation med duktiga mekaniker så hittades inte felet.  Jag har ju letat Yamaha R1 ett tag och lämpligt nog hittade jag en 1,5 vecka avfärd. Beslut togs att jag skulle ta med både Rakel och Po medan Pumba fick stanna hemma och skämmas.

Onsdag: Packning samt avfärd gick smidigt och 72 mil senare landar vi i Trelleborg där vi sammanstrålar med Peter och Per. Av någon oförklarlig anledning får jag astma-anfall medan vi väntar på terminalen. Naturligtvis var det inget litet anfall utan ett riktigt jobbigt ett men medicinen gjorde sitt så vi slapp åka in till akuten. Väl ombord på båten pratades det lite strunt innan det var dags att natta.

Torsdag: Tidig uppstigning innan vi började mata mil ned mot Tjeckien. Kroppen är sliten av anfallet igår så jag sov långa stunder medan Jåke snällt körde. När det var dags att lämna Tyskland och åka in i Tjeckien så låg det plötsligt 1 dm snö i naturen. Ok…. Vi ska ju inte jättelångt in i Tjeckien, hinner vi komma tillräckligt långt nedanför bergen för att det där vita ska vara borta? Väl framme i Most checkas det in på Hotel Kapitol där jag blev positivt överraskad av standarden. Och snön? Ingen snö så långt ögat kunde se. Hotellets restaurang fick stå för middagen innan det var dags att åka ut till banan och lasta av. I Sverige finns ett likhetstecken mellan bana och bullergnäll varpå många banor ligger lite avsides. Autodrom Most ligger centralt, snacka om kontrast. Vi börjar med inskrivning och lyckas med konststycket att få fyra olika varianter på saker på lika många personer. Bike promotion är inget under av konsekvent beteende och leant arbetssätt. Vi börjar fylla boxen med hojar och utrustning. Jåke och jag går och besiktigar Rakel. Läckande packbox. Jåke inte glad. Jåke hann inte fixa Pos bakbroms innan vi åkte så han sätter igång att laga den plus jobbar med packboxen. Peters BMW går bara på tre cylindrar så han ställer sig och river hojen. Pers hoj funkar och klarar besiktning. Jippeee, en av fyra! Vi fullagar packbox och besiktar, får ok. Två av fyra är klara. Jåke får inte ordning på Po och ger upp fullständigt. Peter hittar en sladd som inte sitter rätt och hans hoj funkar igen. Peter glad. Tre av fyra hojar klara. Peter tröttnar på att Jåke sitter och är less på Po, han hämtar Martin Nilsson som löser bakbromsen åt mig. Po klarar besiktning. Fyra av fyra J Trötta åker vi till hotellet och tar en öl på rummet innan vi nattar.

Fredag: Helt ok frukost på hotellet. Vi åker ut till banan, kallt både i luft och backen men soligt. Första passet kör jag Rakel och kommer in förtvivlad. Litar inte på fästet och har noll självförtroende att köra. Sätter mig i bussen och funderar på hur jag ska attackera problemet. Ser att den ûbersnabba-gruppen inte har några problem med fäste så då borde ju inte jag ha heller. På´t igen och det gick bättre och var skoj. Banan har några snäva kurvor och ett gäng långa svepande och det de är långa svepande funkar bra åt mig. Beläggningen är lite guppig på ett par ställen men jämfört med vad jag är van vid så var det inget att orda om. Vi får ett lite längre avbrott medan BMW-cupen körs. Jag pratar utan att tänka och till de andras stora glädje kläcker jag ur mig: ”Det är många BMW-förare i BMW-Cupen”.  Testar Po för första gången på dagens tredje och sista pass. Fjädringen är heltokig så Po är dövstum i sin feedback till mig, jag hittar inte växlar och tycker att det här med hoj inte är min grej. Peter, Jåke och Per har däremot haft en bra dag och är nöjda med det mesta. De tycker till och med att de med lätthet skulle ha kvalat in på SBK750-racet som gick av stapeln på eftermiddagen. Lite snällt påminde jag dem om att de kör 1000cc *asgarv i boxen*. Jåke och jag lägger någon timme på Pos fjädring och lite andra saker som behövde tillsyn. Väl tillbaka på hotellet intas lite öl, duschen får ett besök innan vi går till Route 66 och äter middag.

Lördag: Vaknar till grå dag med regnmoln hängandes. Per och jag bestämmer att vi är här för att nöta så vi lägger på regndäck. Jåke och Peter tycker att vila i depån är ett bättre alternativ. Går ut på mitt första pass, har valt Rakel för det är lättare att byta fälg på henne än på Po. Passet går sämre än första passet igår och humöret sjönk. Ingen av de andra grupperna verkade intresserade av att köra så det var tomt på banan under deras pass. Jag är redan på uselt humör och att stå och vänta gör inte saker bättre. Jag ångar iväg till BP och frågar om vi kan ha öppen depå. En ganska kul konversation pågår ett tag.

Laila: Jag vill ha öppen depå.
BP: Nej, ingen öppen depå.
Laila: Jo.
BP: Det klarnar upp, ingen öppen depå.
Laila: Jag vill ha öppen depå.
BP: Nej.
Laila: Jo.
BP: Nej.
Laila: Jo.
BP: jag meddelar race control öppen depå fram till lunch.
Laila: Tack.
BP meddelar inte resten av depån att det är öppen depå så Per och jag får åka rätt mycket. *skrattar*.  Medan Per och jag tufflar på passar Jåke på att serva Po med de saker han kan, bland annat dekaltrimmas det och det vet ju alla att det gör minst 30 sekunder på varvtider. Lagomt till att det börjar klarna upp på eftermiddagen bestämmer Peter & Jåke att de nog ska ha regndäck på så de kan åka. Vi byter fälgar. Vi åker ett pass som gick så där. När vi kommer in så bestämmer vi att det är dags för slicks så vi byter fälg på fyra hojar igen. Jag brukar undvika att skruva men idag upptäckte jag att jag har talang för att byta framfälg, till och med Jåke blev imponerad. Vi åker ut på dagens sista pass och ingenting funkar ingen. På en hel dag lyckas jag med konststycket att köra långsammare än dagen innan. Börjar stark att ifrågasätta varför jag köpt ny hoj. Historien från igår upprepar sig: Öl på rummet, en dusch och sen middag. Idag fick en av de bästa köttrestaurangerna i Most, El Toro, besök. Gott var det. Öl, fördrink, huvudrätt, två flaskor vin och efterrätt slutar på 263 sek/person.  Somnar ovaggat när vi kommer hem.

Söndag: Kallt satan i backen och luften men torrt så slicks värms. Har bestämt att idag är det Po/Laila-dag och första passet går bra. Fjädringsjusteringen vi gjort funkar hyfsat. Jag hittar bland växlarna och jag börjar få känsla för bromsen. Ut på pass två men får fortfarande inte till snabbsväng vilket får följdkonsekvenser mitt i kurvan och efter. Här blir det nu ett avbrott på fyra timmar medan vi väntar på att alla tävlingar ska avhandlas. Sätter mig i bussen och funderar på vad jag ska göra med denna trilskande snabbsväng. Som grädde på moset börjar det nu regna och hagla, vi byter till regndäck igen. Jag konstaterar att det är en himla tur att jag inte försörjer mig på utseende, som den kontorsråtta jag är kan jag meddela att naglar, nagelband och händer inte är vana vid mekning och vid det här laget ser rätt gräsliga ut. Efter att alla race är klara vill ingen ut på banan förutom Per och jag. Utmärkt, för då kan jag vingla runt på rakorna och träna snabbsväng, sakta börjar muskelminnet vakna och jag vet hur det ska kännas. Så dags, tre dagar senare! Man ska ju sluta när det är skoj så här bestämmer jag mig för att det är dags att avrunda och börja packa ihop mig. När Per, äntligen enligt arrangör, kommer in kan de inte snabbt nog ta tillbaka transpondern han lånat, de hade visst hemlängtan. Vi packar ihop och åker till hotellet. Autodrom Most förvånar på ett par punkter: banan tar hand om alla våra sopor, inklusive däck, och de sopar boxarna åt oss. Många har redan börjat åka hemåt men vi har tagit en extra natt för att inte riskera böter i Tyskland. Man får inte köra lastbil där på söndagar och våra bussar räknas visst som lastbil. Vi äter på hotellet och summerar dagarna. Jåke som igår var mycket tydlig med att tjecker inte är bra på vin utan han föredrar importerat vin tyckte plötsligt att det var en bra idé att ta in en till flaska tjeckiskt vin.

Måndag: mycket motorvägsåkande blir det. Shoppade lite öl och vin på border shop. Hittade bland annat Nordsjöolja som inhandlades till en god vän. Sover middag och äter lite på färjan. Väl i Sverige åker vi till ända till Bjuv för att krypa ned i en skön säng.

Tisdag: ännu mer motorväg.

Summa summarum: Tjeckien och Autodrom Most är väl värt att åka till. Trasiga mc är trist men med goda vänner löser sig det mesta. Det är slutåkt i regn för mig, det sabbar min körning.

spacer