Racerapport Knutstorp

Årets första deltävling i Svenska Endurance Cupen gick av stapeln på Ring Knutstorp och precis som vanligt så är det massor med saker som ska ordnas innan avfärd. Hur som haver så kom vi iväg som tänkt på Valborgmnässoafton. Det var väl inte direkt några jubelrop i bussen är vi ska åka de nästan 70 mil ned till Skåne, vi har ju precis kommit hem därifrån.

I Ödeshög ansluter Patrik, vår reservförare som ska köra istället för Jåke, och Nicklas, en i support teamet och vi tuffar nedåt. Strax innan banan utökas karavanen med Marie-Louise och Per som också ingår in den stående uppsättningen av support teamet.

Väl på plats dyker även Peter, förare, och hans fjälla Daniella upp. Nu börjar det här roliga: Bära saker, bära lite till, packa upp, stuva runt…Jajaj ni vet…

Jag har lider av överskottsenergi efter att ha suttit i bilen och spankulerar runt och pratar med folk som jag inte sett eller pratat med på länge. Småfnissar lite åt alla dåliga skämt och inser att hojfolk är rätt trevliga.

Inskrivning börjar och efter den blir det besiktning. Po och hennes matte är lite oroliga för att de missat något, det är ju trots allt deras första tävling ihop, men det gick bra. Po behövde bara fixa till ena fotpinnen. Eftersom all utrustning ska besiktigas så var det lite att bubba och bära så supporter teamet hade att göra. När jag visar upp mina stövlar kläcker besiktningen glatt ur sig: De där behöver jag inte kolla på, du har ju köpt nya har jag sett på Facebook. *asgarv*. Färdiga med tar vi sikte på vårt boende. Efter lite mat och lite sportdryck somnar vi ovaggat.

Racedag, blå himmel och chansen att det ska bli hyfsat temperatur ser bra ut!. Vi kvalar i första kvalgrupp. Po och jag går ut först, kommer in efter några varv och muttrar om att jag inte tycker bromsarna tar. Jåke talar snällt om att jag har nya belägg och en inkörning från min sida vore bra. Hmf, kunde han väl sagt innan. Peter går ut och gör en hyfsat tid. Patrik har inte kört race sedan Hedenhös men drämmer ändå till med en ok tid.

Eftersom både Peter och Patrik är lite gamla och stela så får jag äran att starta.  Kan väl inte säga att jag gör en fanatiskt start men jag kommer iallafall iväg och lyckas plocka några innan första kurvan. Sen börjar cirkusen, tror att det var redan på varv två eller tre som någon tycker att det är lämplig att dra i backen mitt framför mig. Fixar att komma förbi utan att köra på. Några varv senare är det dags för nästa person att dra i backen mitt fram för mig. Nu ska vi nog vara glada att ingen hör vad som sägs i hjälmen för det är en salig blandning av:  ”Men va fan!” ”Han rör på sig, det är nog inte så farligt”. ”LAILA, sluta glo på eländet och kolla dit du vill istället.” Klarar mig att från att köra på killen men är lite less så vinkar att jag vill in. Peter var väl inte så impad av att jag bara stod ut i 20 minuter men han åker ut och gör ett mycket bra stint. Patrik tar över och kör också bra men orken är inte på topp så det blir ett kort pass. Min tur igen, Po och jag kommer bättre och bättre överens och vi börjar sätta nya PB. Sen blir det lite Safety Car åka, det är ju min specialitet så det passar bra att jag är ute. Dagen lullar på, Peter och jag kör längre pass än Patrik men vi rullar hela tiden och har inga större problem. Eller ja, Humlan kör om mig och lite retsamt vinkar åt mig över axeln, jag börjar skratta och håller på att glömma att svänga. Det där med gulflagg och safety car är lite intressant. På ett av mina stint så är det återigen dags och jag blir omkörd under gulflagg på målrakan, samtidigt går en kille ut från depån och han som kört om mig lyckas kroka ihop med han som går ut. Tyvärr går de omkull och den ena cykeln börjar studsa ut i bana mitt framför mig. Inser att jag kommer att få problem, reser upp hojen (jag har fått för mig att hoj så är i upprätt läge med gaspådrag är stabilare än lutande hoj), kniper med benen och bara väntar på att det ska smälla. Vilket det gör men det blir mindre påverkan än jag trott. Puh! Sen ägnar jag en liten stund åt att svälja ned hjärtat på plats medan jag mumlar nu få de fan ge sig med att vurpa framför mig.

Efter 4:30 timmar är det dags för målgång och jag fick den stora äran köra. Vår 27:e plats i stafetten är inget att skryta med men vi har hållt oss på hjulen, vi har slutfört, vi har skrattat och supporter teamet har skött sig med bravur – en bra dag alltså.

PS: Po och jag sänkte mitt PB med 3 sek, vi är glada.DS

spacer