Ibland tar det tid innan polletten trillar ned – jag har en Hockeyskada

Det är drygt fem år sedan jag på lånad hoj lyckades bli träffad på handen av en knäpuck som lämnat sin ägare (jag förstår att pucken lämnade puckot). Under de här åren har jag förutom att jag varit arg på puckot, betalt skador på hojen jag lånat (klart man betalar det som går sönder), varit på diverse undersökningar, gjort diverse behandlingar men lik förbenat inte fått riktig ordning på handen.

När handen (höger) blir stressad så sväller handen och armen rejält, handen slutar lyda och jag måste mentalt tvinga den att göra det jag vill. Det kan ju bli lite väl intressant när man efter långrakan på Anderstorp när man är närmare 300km/h inser att handen inte alls tycker att den ska släppa gasen och börja bromsa eller när man cyklar MTB inte får någon som helst hjälp av handen med styrimpulser mellan träden.

Efter mycket om och men så fick jag komma till handkirurgen på Elisabet sjukhuset i Uppsala för undersökning. Den äldre danske läkaren sa vid vårt första möte: Vid din ålder får man räkna med att man har ont utan att något är trasig. Den äldre läkaren ska vara mycket glad över att jag tränat impulskontroll och inte lärde honom hur ont känns. Han gick till slut med på vidare utredning . Gamla rötgenplåtar beställdes, nya togs och till slut kom domen.

Inga skelettskador, ingen förändring av bilderna på fem år (dvs ingen synlig artros/förslitning) men det finns en broskskada.

Det var ju jättebra att det inte finns skelettskador eller förslitningar men vad gör vi åt mitt problem? Hur kan jag jobba runt problemet? Den äldre danske doktorn meddelade att det inte finns några kirurgiska ingrepp att göra men min skada är en typisk hockeyskada och hockeyspelar hanterar den på följande vis: De tejpar ihop trasigt finger med helt finger, ber materialaren att sy om handske så de två fingrarna får plats tillsammans.

Så här ska letas någon som kan sy om mc-handskar och min leverantör av allergivänlig tejp ska få beställning.

Reservplan A: gå tillbaka till min idrottskadeläkare och berätta vad kirurgen sa och höra om han har någon fiffig idé.
Reservplan B: sluta med MC och MTB och hitta ny idrott där man inte behöver fingrar.

spacer